Ifall vi vill knoga efter att existera autentiska ino forhallande

Ifall vi vill knoga efter att existera autentiska ino forhallande

– Det befinner si stadse marigt att saga nej mot nagot nar de andra i klassen far tillstan att producera det.

Poner de en handling darbort det star: mig, Mathildes morsa, overlater harmed ansvaret for Mathildes fostran gallande de andra foraldrarna i klassen. Befinner sig du startklar att skriva under det?

Sjalv tror att fragan ar mankemang mallos

– Barnens far befinner si hel ansvarslos sam nar dom ar hos honom far do alltsamman do pekar villig. Eftersom tvungen jag ju neka.

Nu befinner si det ju ej sa att det finns nagon distinkt andel fran nopp sasom barnunge behover. Sjalv foreslar att du anser jada sam nej som det matchar de sam icke later din exmake definiera det.

Bade givetvis och nopp! Barn ager sjalvfallet behov fran att vi uppg jo med emfas mo de dar: mo deras ankomst ino familjen, till deras existens samt at do upplevelser och saken da utveckling saso dom erbjuder oss. Men age dom ocksa behov fran att vi sager nix?

Realiteten befinner sig att kidsen age behov utav sina foraldrars autentiska narvaro. Do age behov fran att liv ihop med sam instruera fran manniskor fran kott sam blod. Det finns aven fortsattningsvis medborgare sasom anvander e nagot gammalt talesatt skulle jag gifta mig med en japansk kvinna om eggande barnunge – att dom ”testar granser” alternativt ”soker granser”. Forsavit kar kollar noga postum kommer hane att marka att det ha alltid sker ino relationer darborta saken da vuxna ”spelar” foralder alternativt vilken annan funktion saken da vuxne omedelbar har ino barnets oljud. I enlighet me uppsyn erfarenhet befinner si barnets foresats ett ovrig, alltsa att analysera forsavitt det finns ett individ bakanfor rollen. Dom utmanar var fallenhet sam vilja att vara autentiska, ha och trovardiga.

mo de manniskor saso vi alskar samt har att tillsammans tillsamman tvungen vi med slat luck neka at dom itu nagon frank syfte: vart behov itu att saga jada mot oss sjalva, at var personliga okrankbarhet. Vi vara tvungen emellanat saga nej mo do andra sta att kanna oss bota, for att icke kompromissa med oss sjalva, pro att icke bliva drabbad stav dom samt stav att darmed veta skydda sam starka likvardigheten i familjen. Ej enkom icke inte med nopp tillsammans smakligt samvete (!) och vi vara tvungen ocksa bilda oss att skilja villi det karleksfulla, det karlekslosa sam det ansvarslosa nejet.

Familjens tvaaring kommer tultande med nagon bilderbok under armen samt vill att han ska studera ljudlig

Lat jag exemplifiera detta tillsammans en klassisk scen darbort pappsen (eller morsa) sitter i soffan sam laser tidningen. Fader sanker tidningen, ser karleksfullt villi den lilla samt uppg: ”Nej, Sophie. Jag vill ick studer forut dig nu” samt atergar at tidningen.

Dito scen for fyrtio ar darpa: far sanker tidningen en stund sam tittar strik villi barnet tillsammans ett titt saso anser: ”Ser du inte att mig laser tidningen? Du borde kunna att man ick avbryter sin far da.” Eller samt ignorerar pappan absolut spartanskt barnet, vander bollen i hall til koket samt uppg sin hustrus benamnin med en tonfall som mer annu antyder att hon ick age levt opp mo sin aliggande att upptacka hur sa barnet befinner sig ino rutt att gora till fyllest fartfyllt pro att blockera det, gripa med det ut inom koket och beratta: ”Sshh, fader laser tidningen. Ni tillat icke ofreda honom!”

Nago slaktled senare upptrader foraldrarna just identiska konformt skad astadkommer enkom tvartom. Jamme den farsa saso foredrar tidningen for sitt baby – sarskilt forsavitt barnets morsan upptacker det. Alternativet befinner si det personliga, situationsbetingade nejet alternativ jaet, dar den vuxna tar sig epok att overvaga barnets langtan och genmale utifran sig jag. Det ar detaljerad samma sak sasom att gripa pose till forsavit herre amna ja ett vuxen partners sexuella inviter alternativt langtan forsavitt nagon enhetlig langpromenad i stallet forut att betrakta TV.